Ensam,...

är stark...heter det ju.

Stämmer till viss del,...

Men utan omsorgen från få speciella

vänner hade det nog varit så mycket jobbigare.

Idag vill jag sända ut ett stort Tack till de som 

funnits för mig under hela denna tuffa period.

För man behöver absolut någon 

att luta sig emot då allt  bara känns för mycket.

Även om jag är den personligheten som 

automatiskt drar mig undan då jag mår dåligt.

Söker inte hjälp utifrån utan går 

på inlärda rutiner, "Kan själv" 

det sitter så hårt i mig sedan barndommen.

Så inser jag ju nu värdet med att någon

bryr sig om Mig, hur jag mår. 

Även då jag inte är stark, inte mår bra, 

inte har något roligt eller lättsamt att berätta, 

inte skrattar och ler.

   

Då betyder det där enkla så mycket,

Ett medelande via etern, ett mail, ett litet sms.

Som blir det där lilla ljuset i det rådande dunkla,

och som får en att orka lite till,...man är inte ensam.

TACK ! 

Love 2 U !!

// Tess