Flyttstädning,...

Vi rustar, fixar, snickrar och sliter rätt hårt just 

nu med renoveringen av vår lägenhet.

Men det som driver oss genom den förbannade smärtan 

som tar sig genom värktabletterna

är det "NYA" som kommer inom kort.

Snart är det ju faktiskt ett nytt år.

Året 2013 är ett år jag kommer att minnas 

som året med otur precis som siffran tretton

 så ofta står för, jag måste ju säga att det stämt in i mitt fall.

Jag sitter här idag, nu då det mest kaotiska har lagt sig. 

Ja jag vet, man ska ju inte titta bakåt.

Men då jag ser på den väg jag kämpat mig fram på 

inser jag ju att styrkan verkligen finns inom mig. 

Jag har haft anledning att kämpa, 

då det är min familj jag kämpat för.

Mina Barn,.....

Så nu vet jag vad som ger mig styrka.

Att hjälpa dem som jag älskar ger mig mer styrka, 

även de stunder då jag känt, att nu går jag verkligen på tomgång.

Det som driver mig framåt är att få finnas 

och hjälpa någon genom empati och kärlek.

Det kommer ju automatiskt tillbaka då man ger i kärlek.

Men året har också fått mig att inse att man gett till fel källor också.

Man har missbedömt helt enkelt.

Så nu då det vi ska flytta, så kommer det att bli städning på flera plan.

Både materiellt såsom emotionellt.

Insett att ibland ger man i tilltro, ger fel personer tillgång till ens personliga 

utrymmen, men det visade sig att de bara nyttjade utrymmet för egen vinning.

Måste städa bort avtrycken som de gjort och lämnat där, 

ge plats till något annat vad det än blir. 

För visst finns risken att det sker igen, 

jag kommer inte att "stänga" mig, för rädslan att det sker igen. 

För då utplånar jag ju min egen personlighet.

Så länge man "städar" sina utrymmen så vädrar man ju ut 

besvikelsen...och ger plats för något annat istället.  

Så jag välkomnar härmed det "NYA" året,.... 

Livet lär mig fortfarande saker om mig själv.

Inget ont som inte för något gott med sig , heter det ju.

// Tess

Att agera,...

Känns ju som en naturlig sak att göra,

men är det lika självklart då vi står 

inför valet att aktiv ingripa och ta ställning?

Då man vet att det kommer att påverka 

både en själv och andra.

Eller väljer vi då att avstå 

för att det är enklast

och mest bekvämt? 

Jag vet var jag står i den frågan,

men har den senaste tiden märkt 

att många väljer att vika av 

då de börjar närma sig den här korsningen.

Om vi vuxna inte kan stå för rätt och fel,

vad sänder vi ut för signaler till våra unga?  

(Om du inte står för någonting,

kommer du att falla för vad som helst) 

Bara en Fredags tanke.....

// Tess

 

Helger,..

dagar för vila,..

men inte för alla.....

När kommer tid 

för återhämtning?

// Tess

Välja,...

är något vi gör varje dag,

om och om igen.

Funderar idag på just det att välja,...

Vad väljer vi helst? 

Det gamla trygga invanda även om det 

inte är det bästa för oss egentligen.

Varför gör vi så ? 

Att lämna är också något som vi 

väljer bort... 

Lämna något som vi vant oss vid.

Även om det betyder att vi blir kvar i 

det som vi  ju egentligen vill välja bort...

Bakom detta ligger nog rädslan,

rädslan att bli besviken.

Man blir hellre kvar i det dunkla

för det har blivit ett tryggt tillstånd.

Det har blivit ett sjukt "normalläge".

Det vi har gått igenom,

sår som livet gett måste

vi erkännna att de finns där.

Men de slutar att blöda och

göra ont om man plåstrar om dem.

Att ignorera dem kan ge långvarig infektion.

Ta hand om Dig...

Försök,..

Leva livet som en medspelare 

inte bara en åskådare.

// Tess

Barndom,...

är nog något som mina söner 

så tidigt blev berövad.

Skillsmässa går ju tyvärr

många barn igenom.

Men att leva med oron 

och sorgen att sjukdommen MS 

tog tiden med sin pappa ifrån dem,..

kan jag inte sätta mig in i, 

inte ens om jag försöker.

Jag fick genomgå en kort period  

då hans tillstånd blev akut sämre.

Ett par månader gick vi alla i oro 

innan vi förstod att hans kropp 

inte längre orkade med.

Ni levde med detta under tolv år.

Inser ju att mina pojkar är 

och har varit tappra krigare,....

Men de har inte gått genom 

striden utan ärr.

Under tiden som andra lekte,

spelade ni tv-spel och såg på film 

med er pappa som inte kunde göra mer

för att han nu satt i rullstol.

Då ni fick er första lägenhet,

kunde ni inte visa den.

Hissen var för liten...

Då ni tog studenten,...

kunde han inte närvara

för att han inte klarade av 

att vara ute i för höga temperaturer.

Undrar om ni förstår vidden 

av den resan ni gjort?

Jag gör det,... ! 

Love Mamma <3

Hittade,...

en gammal dikt jag skrivit 

för över tio år sedan,...

För att hitta kontakten med sitt egna "Jag"

måste man lyfta allt till ytan.

Beskåda vad man har i sitt bagage

besluta vad man ska behålla och 

vad som är kasserbart.

En plågsam process men

 nödvändig för att bilda den 

enda överlevande relationen.

Den som man kommer ha med sig hela livet,

kärleken, respekten och kontakten till sitt "Jag"

Lär känna dina sorger,erfarenheter och sörj

att de stulit tid från ditt liv,...

Men lyft sedan blicken och upptäck

alla stunder du faktiskt har framför dig.

Varje minut, varje dag,.. !

Mycket av årets skuggsidor hamnar 

ju här i min blogg,..

Och allt som man bär, känner och kämpar med

måste ju ut någonstans, så det skrivna ordet

blir så rösten för mina känslor och tankar, 

min egen terapi. 

Vill absolut inte fastna i offerroll eller bitterhet.

Jag är inte ensam om sorger och kamp.

Finns säkert någon runt hörnet som 

har det så mycket värre.

Men att blunda och bara springa ifrån det som 

känns tror jag inte heller är en bra strategi.

Att få den där balansen är ju så svårt.

Tar mig tid att inse,..

och att känna,..

För att sedan sträva ,..

efter lärdomen och styrkan 

allt förhoppningsvis gett mig.

// Tess

Dagen,..,...

startade med obehaget efter en 

mardröm om ett av mina barn,..

"Till mina barn....
Om jag var tvungen att välja

mellan Er och andas,

så skulle jag använda mitt 

sista andetag för att säga:

Jag Älskar Er....!!"

Ta hand om de Dina,..

Ta inte vare sig tiden 

eller dem ni håller av 

för givet,....

// Tess

Sorgligt,....

Var ute med hundarna ikväll,..

vinter kylan smyger sig sakta på oss nu.

Mörkt är det ,men fullmånen lyste vackert

på den svarta himlen.

På gångbanan kommer det 

en joggande kvinna mot mig.

Samlade ihop mina fyrbenta vänner.

Då joggaren nästan är framför mig 

ser jag ju vem det är,

Hon ser mig också men 

spriger bara förbi.

Minns fortfarnade vårt sista 

samtal och orden som avslutade 

vänskapsbandet....

"Men gud vad mycket elände du har omkring dig".

Sedan hördes vi inget mer.

Det gör rätt ont då vänner sviker,...

// Tess

Ärlighet,...

är ju något som vi alla önskar,...

men undrar om man är medveten 

om att den är otroligt kostsam....

Säger man allt man tänker?
Visar man allt känner?

Nej, det gör vi nog inte....

Det kan man inte göra för 

ibland är sanningen smärtsamt sårande

för den som ska få ta emot den.

Så man håller inne orden, 

tankarna, känslorna.

Då kanske man väljer lögnen,...

För att mildra,...

utan att fundera om den verkligen 

har den effekten.

Det är då man sår det man sedan får skörda,...

För då lögnen kommer ikapp en,..

Vilket den oftast gör ,.. till slut,

Har  ju alla orden därefter tappat sin kraft.

Men ärligheten är ju  inte 

alltid önskvärd heller,...

Vad svarar man oftast på den enkla frågan
"Hur mår du "?

Ofta svarar man ju själv med en lögn,...

För att det är enklast,

för den som frågar ,..

men även för sin egen skull,....

Ärliga svar kräver,...

Mod,...

Och det är så värt det,...
För lögnen skadar och trasar sönder,

den som får ta emot dem,  

och den som uttalar dem...

Allt måste börja hos en själv,...

// Tess

Face off,...

otroligt att man kan gå genom halva livet 

och bära masker för att det är lättast.

Lättast för dem man har omkring sig,

och i falsk tro även  för sig själv.

Men man lurar och bedrar sig själv.

Man lurar dem man håller av.

Då man visar upp ett yttre som inte

alls stämmer överens med insidan.

Undrar om de känner av obalansen  

innan man gör det själv....?

Förmodligen gör sina barn det, 

och vad har man då lärt sina barn? 

Visa inte vem du är, 

vad du känner, 

håll känslorna på plats!

Har förlorat vänner som tydligen 

inte alls var mina vänner.

Eller rättare sagt de var vän med 

personligheten som jag så väl spelade.

Men då jag genom kriser och sorger

blottade en annan sida,...

blev mitt sällskap inte längre behagligt lättsamt.

Det blev verkligt, det blev allvarligt...

Vill inte lära mina barn att spela

charader som gör dem till någon de inte är.

Nu då jag vet att det kostar alldeles för mycket.

Hoppas att jag hinner lära dem att våga visa...

våga vara,...

One of a kind,.. 
För varje individ är unik,...

Tacksam över att alla hinder i livet 

fortfarande lär mig att se 

 efter jag mödosamt tagit mig över dem

och tittar tillbaka på vägen jag passerat.

Lär mig något om Mig själv, 

om de som jag har omkring mig,
eller har haft.... 

// Tess

Ordlöst,....

idag då,...

jag inte kämpar,

inte känner, 

inte gråter, 

eller skrattar...

Jag bara ÄR...idag,

men jag är HÄR...

// Tess

Tankematcher,....

Levt så många år med den ständiga kampen mot mig själv.

Undrar ofta när den började ? 

Kan väl inte ha fötts med den? 

Det tragiska är att jag har inte några barndomsminnen.

Jo, ett par kommer jag ju faktiskt ihåg, 

men borde man inte komma ihåg mer än att de ryms på sin hand?

Skillsmässobarn är jag, 

en pappa som valde bort mig.

Familjeband som inte klarade påfrestningarna.

Är det under den perioden mina minnen slutade att lagras? 

Under de åren då all trygghet skulle ha funnits?

Eller är det min första dåliga parrellation som är orsaken?

Slag fick jag ta emot som gav min hud blånader,

men skadade mest gjorde nog det som han uttalade.

Orden som bröt ner, malde sönder all självkänsla.

Det skadade själen, på ett oreparerbart sätt.

Lyckan sitter väl inte i midjemåttet,

men ångesten gör tyvärr det....

Fortfarande....

Även fast jag medvetet vet vad som är logiskt

så behöver jag, måste jag kontrollera det som 

är jag i fysisk form,... 

för att få min egen personliga acceptans.

Jag är  ju den jag är,,,

 och behöver nu göra det 

som för mig fungerar,...

Förnuft och känsla går ju inte alltid ihop...

// Tess

Insikt,...

Ja..den har kommit till mig så mång gånger.

Det är Jag som måste göra grovjobbet för att 

må bättre, ingen kan fixa det åt en. 

Efter en vecka av intag av vitaminer, Johannesört 

och rosenrot så har jag tagit mig en liten bit upp.

Känner mig inte lika trött, inte lika distanserad

från verkligheten, sover bättre på natten.

Så visst kan man trixa lite med vissa preparat

men jobbet för att komma dit jag vill,

ända fram till min både min personliga 

och fysiska styrka behöver jag nog kämpa för att uppnå.

Och det är just det som skrämmer mig,

att inte ha styrkan att nå fram. 

Att misslyckas, 

att inse hur svag jag faktiskt är.

Hur dränerande det är att svika,..

sig själv 

just för att man inte har mer att ge.

Men jag ska nu försöka, 

jag måste orka,

orka tillbaka till min egen Må-bra-zon igen.

Så,... 

Here goes nothing....

Har ju egentligen inget att förlora 

bara massor att vinna...

// Tess

Ensam,...

är stark...heter det ju.

Stämmer till viss del,...

Men utan omsorgen från få speciella

vänner hade det nog varit så mycket jobbigare.

Idag vill jag sända ut ett stort Tack till de som 

funnits för mig under hela denna tuffa period.

För man behöver absolut någon 

att luta sig emot då allt  bara känns för mycket.

Även om jag är den personligheten som 

automatiskt drar mig undan då jag mår dåligt.

Söker inte hjälp utifrån utan går 

på inlärda rutiner, "Kan själv" 

det sitter så hårt i mig sedan barndommen.

Så inser jag ju nu värdet med att någon

bryr sig om Mig, hur jag mår. 

Även då jag inte är stark, inte mår bra, 

inte har något roligt eller lättsamt att berätta, 

inte skrattar och ler.

   

Då betyder det där enkla så mycket,

Ett medelande via etern, ett mail, ett litet sms.

Som blir det där lilla ljuset i det rådande dunkla,

och som får en att orka lite till,...man är inte ensam.

TACK ! 

Love 2 U !!

// Tess

Idag,....

Skiner solen igen, träden glöder av höstfärger

jag ser det och avnjuter faktiskt det

vackra som dagen idag erbjuder mig.

Häromdagen kom jag på mig själv att jag 

under en promenad med mina fyrbenta vänner,

faktiskt gick och visslade, där i regnet.

Det slog mig att jag, där och då ,

var med i nuet,.. äntligen. 

Både att jag ser och kan ta in att något vackert

samt att visslade trots att det regnade ,...

Att bli medveten om hur allt faktiskt är,

hur jag har haft det, hur det påverkat mig.

Vad det kommer att lära mig är lite befriande, 

samtidigt som det också är sorgligt,

för det finns saker som hänt som fått mig

att förstå att allt var och är inte som jag hoppats.

"Inget ont som som inte för något gott med sig"

Kanske stämmer,....?

Men då man sitter där med alla sina smärtande 

erfarenheter ser man ju inget gott i det.

Funderade ett tag på om det fanns någon 

yttre energi som ville åt just mig.

Eller har jag det på mitt livslott?

Undrar om det finns fler som känner att

det finns inslag i ens liv som förföljer en?

Som man inte verkar blir av med...

Jag ska nu försöka att lagra, buffra och memorera,

de stunder då jag faktiskt visslade i regnet.

 För det bevisar ju för mig själv, 

trots allt som hänt, allt som smärtat.

Rädslorna,sorgen, besvikelsen, oron, kamp.

så har de inte lyckats besegra mig,...

Inte än,..

Ser mig själv som en såpbubbla,

som genom ett försiktigt andetag fått

form och färg igen,...

men som så lätt kan spricka om

den krockar med något hårt eller vasst.

// Tess

Slutet....

på detta året måste få bli en början

En början på andra halvan av mitt liv.

Detta året 2013 har genom allt som hänt, 

(vilket jag faktiskt inte kommer att gå in på alls)

formligen dragit ner mig, eller bort mig från närvaro,
kanske man ska säga istället.

Vet inte om jag varit utbränd man väldigt väldigt

nära utmattning. Vilket fått mig att funder kring mig 

själv, mina gränser, mina svagheter och min styrka.

Kommer att beskriva mina egna tankevurpor, 

hur jag vissa dagar formligen diskuterade med mig själv. 

Hur jag varje dag kom fram till vad jag borde göra för att

må bättre och hur det bara var helt omöjligt. 

Om jag varit utmattad eller deprimerad det vet jag 

fortfarande inte. Jag har iallafall bara varit här,

jag var varit vaken på dagen, och sovit stundtals 

på natten. Allt det andra som man bör ha däremellan

har jag bara sett, men inte upplevt. 

Ungefär som då man ser på Tv eller bläddrar i en tidning. 

Så idag börjar jag skriva lite här, kanske inte varje dag 

men ibland då jag nu vet, återigen,.. 

Att allt börjar hos en själv. 

Undrar också vad som hänt om jag slutat diskuterat med

mig själv, om jag slutat lyssna på den där lilla men så 

starka rösten inom mig. Är det då man faktiskt har förlorat? 

Då man inte längre önskar finna svaret 

hos den som har dem ? 

Ja, lite personliga funderingar kommer att 

belysas i denna min nya blogg.  

En blogg om mina sinnen, med eller utan bilder.

Ibland mina egna fotografier, ibland lånade bilder 

från nätet. Lite klokord, citat och tänkvärdheter.

Här har jag varit,...ofta, men inte varje dag.

Och framför allt inte idag.

// Tess