Sorgligt,....

Var ute med hundarna ikväll,..

vinter kylan smyger sig sakta på oss nu.

Mörkt är det ,men fullmånen lyste vackert

på den svarta himlen.

På gångbanan kommer det 

en joggande kvinna mot mig.

Samlade ihop mina fyrbenta vänner.

Då joggaren nästan är framför mig 

ser jag ju vem det är,

Hon ser mig också men 

spriger bara förbi.

Minns fortfarnade vårt sista 

samtal och orden som avslutade 

vänskapsbandet....

"Men gud vad mycket elände du har omkring dig".

Sedan hördes vi inget mer.

Det gör rätt ont då vänner sviker,...

// Tess

Ärlighet,...

är ju något som vi alla önskar,...

men undrar om man är medveten 

om att den är otroligt kostsam....

Säger man allt man tänker?
Visar man allt känner?

Nej, det gör vi nog inte....

Det kan man inte göra för 

ibland är sanningen smärtsamt sårande

för den som ska få ta emot den.

Så man håller inne orden, 

tankarna, känslorna.

Då kanske man väljer lögnen,...

För att mildra,...

utan att fundera om den verkligen 

har den effekten.

Det är då man sår det man sedan får skörda,...

För då lögnen kommer ikapp en,..

Vilket den oftast gör ,.. till slut,

Har  ju alla orden därefter tappat sin kraft.

Men ärligheten är ju  inte 

alltid önskvärd heller,...

Vad svarar man oftast på den enkla frågan
"Hur mår du "?

Ofta svarar man ju själv med en lögn,...

För att det är enklast,

för den som frågar ,..

men även för sin egen skull,....

Ärliga svar kräver,...

Mod,...

Och det är så värt det,...
För lögnen skadar och trasar sönder,

den som får ta emot dem,  

och den som uttalar dem...

Allt måste börja hos en själv,...

// Tess

Face off,...

otroligt att man kan gå genom halva livet 

och bära masker för att det är lättast.

Lättast för dem man har omkring sig,

och i falsk tro även  för sig själv.

Men man lurar och bedrar sig själv.

Man lurar dem man håller av.

Då man visar upp ett yttre som inte

alls stämmer överens med insidan.

Undrar om de känner av obalansen  

innan man gör det själv....?

Förmodligen gör sina barn det, 

och vad har man då lärt sina barn? 

Visa inte vem du är, 

vad du känner, 

håll känslorna på plats!

Har förlorat vänner som tydligen 

inte alls var mina vänner.

Eller rättare sagt de var vän med 

personligheten som jag så väl spelade.

Men då jag genom kriser och sorger

blottade en annan sida,...

blev mitt sällskap inte längre behagligt lättsamt.

Det blev verkligt, det blev allvarligt...

Vill inte lära mina barn att spela

charader som gör dem till någon de inte är.

Nu då jag vet att det kostar alldeles för mycket.

Hoppas att jag hinner lära dem att våga visa...

våga vara,...

One of a kind,.. 
För varje individ är unik,...

Tacksam över att alla hinder i livet 

fortfarande lär mig att se 

 efter jag mödosamt tagit mig över dem

och tittar tillbaka på vägen jag passerat.

Lär mig något om Mig själv, 

om de som jag har omkring mig,
eller har haft.... 

// Tess

Ordlöst,....

idag då,...

jag inte kämpar,

inte känner, 

inte gråter, 

eller skrattar...

Jag bara ÄR...idag,

men jag är HÄR...

// Tess

Tankematcher,....

Levt så många år med den ständiga kampen mot mig själv.

Undrar ofta när den började ? 

Kan väl inte ha fötts med den? 

Det tragiska är att jag har inte några barndomsminnen.

Jo, ett par kommer jag ju faktiskt ihåg, 

men borde man inte komma ihåg mer än att de ryms på sin hand?

Skillsmässobarn är jag, 

en pappa som valde bort mig.

Familjeband som inte klarade påfrestningarna.

Är det under den perioden mina minnen slutade att lagras? 

Under de åren då all trygghet skulle ha funnits?

Eller är det min första dåliga parrellation som är orsaken?

Slag fick jag ta emot som gav min hud blånader,

men skadade mest gjorde nog det som han uttalade.

Orden som bröt ner, malde sönder all självkänsla.

Det skadade själen, på ett oreparerbart sätt.

Lyckan sitter väl inte i midjemåttet,

men ångesten gör tyvärr det....

Fortfarande....

Även fast jag medvetet vet vad som är logiskt

så behöver jag, måste jag kontrollera det som 

är jag i fysisk form,... 

för att få min egen personliga acceptans.

Jag är  ju den jag är,,,

 och behöver nu göra det 

som för mig fungerar,...

Förnuft och känsla går ju inte alltid ihop...

// Tess

Insikt,...

Ja..den har kommit till mig så mång gånger.

Det är Jag som måste göra grovjobbet för att 

må bättre, ingen kan fixa det åt en. 

Efter en vecka av intag av vitaminer, Johannesört 

och rosenrot så har jag tagit mig en liten bit upp.

Känner mig inte lika trött, inte lika distanserad

från verkligheten, sover bättre på natten.

Så visst kan man trixa lite med vissa preparat

men jobbet för att komma dit jag vill,

ända fram till min både min personliga 

och fysiska styrka behöver jag nog kämpa för att uppnå.

Och det är just det som skrämmer mig,

att inte ha styrkan att nå fram. 

Att misslyckas, 

att inse hur svag jag faktiskt är.

Hur dränerande det är att svika,..

sig själv 

just för att man inte har mer att ge.

Men jag ska nu försöka, 

jag måste orka,

orka tillbaka till min egen Må-bra-zon igen.

Så,... 

Here goes nothing....

Har ju egentligen inget att förlora 

bara massor att vinna...

// Tess

Ensam,...

är stark...heter det ju.

Stämmer till viss del,...

Men utan omsorgen från få speciella

vänner hade det nog varit så mycket jobbigare.

Idag vill jag sända ut ett stort Tack till de som 

funnits för mig under hela denna tuffa period.

För man behöver absolut någon 

att luta sig emot då allt  bara känns för mycket.

Även om jag är den personligheten som 

automatiskt drar mig undan då jag mår dåligt.

Söker inte hjälp utifrån utan går 

på inlärda rutiner, "Kan själv" 

det sitter så hårt i mig sedan barndommen.

Så inser jag ju nu värdet med att någon

bryr sig om Mig, hur jag mår. 

Även då jag inte är stark, inte mår bra, 

inte har något roligt eller lättsamt att berätta, 

inte skrattar och ler.

   

Då betyder det där enkla så mycket,

Ett medelande via etern, ett mail, ett litet sms.

Som blir det där lilla ljuset i det rådande dunkla,

och som får en att orka lite till,...man är inte ensam.

TACK ! 

Love 2 U !!

// Tess