Visar inlägg med etikett vänskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänskap. Visa alla inlägg

fredag 18 oktober 2013

Sorgligt,....


Var ute med hundarna ikväll,..

vinter kylan smyger sig sakta på oss nu.
Mörkt är det ,men fullmånen lyste vackert
på den svarta himlen.

På gångbanan kommer det 
en joggande kvinna mot mig.
Samlade ihop mina fyrbenta vänner.

Då joggaren nästan är framför mig 
ser jag ju vem det är,
Hon ser mig också men 
spriger bara förbi.

Minns fortfarnade vårt sista 
samtal och orden som avslutade 
vänskapsbandet....

"Men gud vad mycket elände du har omkring dig".

Sedan hördes vi inget mer.





Det gör rätt ont då vänner sviker,...


// Tess

onsdag 16 oktober 2013

Face off,...

otroligt att man kan gå genom halva livet 
och bära masker för att det är lättast.
Lättast för dem man har omkring sig,
och i falsk tro även  för sig själv.

Men man lurar och bedrar sig själv.
Man lurar dem man håller av.
Då man visar upp ett yttre som inte
alls stämmer överens med insidan.
Undrar om de känner av obalansen  
innan man gör det själv....?

Förmodligen gör sina barn det, 
och vad har man då lärt sina barn? 
Visa inte vem du är, 
vad du känner, 
håll känslorna på plats!

Har förlorat vänner som tydligen 
inte alls var mina vänner.
Eller rättare sagt de var vän med 
personligheten som jag så väl spelade.
Men då jag genom kriser och sorger
blottade en annan sida,...
blev mitt sällskap inte längre behagligt lättsamt.
Det blev verkligt, det blev allvarligt...


Vill inte lära mina barn att spela
charader som gör dem till någon de inte är.
Nu då jag vet att det kostar alldeles för mycket.
Hoppas att jag hinner lära dem att våga visa...
våga vara,...

One of a kind,.. 
För varje individ är unik,...

Tacksam över att alla hinder i livet 
fortfarande lär mig att se 
 efter jag mödosamt tagit mig över dem
och tittar tillbaka på vägen jag passerat.
Lär mig något om Mig själv, 
om de som jag har omkring mig,
eller har haft.... 




// Tess



fredag 11 oktober 2013

Ensam,...

är stark...heter det ju.
Stämmer till viss del,...
Men utan omsorgen från få speciella
vänner hade det nog varit så mycket jobbigare.

Idag vill jag sända ut ett stort Tack till de som 
funnits för mig under hela denna tuffa period.
För man behöver absolut någon 
att luta sig emot då allt  bara känns för mycket.

Även om jag är den personligheten som 
automatiskt drar mig undan då jag mår dåligt.
Söker inte hjälp utifrån utan går 
på inlärda rutiner, "Kan själv" 
det sitter så hårt i mig sedan barndommen.
Så inser jag ju nu värdet med att någon
bryr sig om Mig, hur jag mår. 
Även då jag inte är stark, inte mår bra, 
inte har något roligt eller lättsamt att berätta, 
inte skrattar och ler.


   
Då betyder det där enkla så mycket,
Ett medelande via etern, ett mail, ett litet sms.
Som blir det där lilla ljuset i det rådande dunkla,
och som får en att orka lite till,...man är inte ensam.

TACK ! 


Love 2 U !!

// Tess